Kaj Flick (foto; Niklas Palmklint)

Personporträtt: Kaj Flick

Den som har varit aktiv i branschen i över 40 års tid, har både sett, hört och upplevt mycket.
Dessutom har denna man; Kaj Flick, hunnit träffa ofantligt många människor genom åren på Grafiska Företagen, som han nu i år gör sin sorti ifrån.

Som ung man, i 20-årsåldern, levde han i Stockholm och var delägare i ett fotolaboratorium. Alltså ett sådant där ställe som reklambyråer använde, för att ta fram fotokopior till kampanjer, när det inte riktigt var aktuellt att trycka upp stora upplagor.
Fotolaboratoriet ifråga hette Crimson och intressant nog finns det fortfarande kvar idag, på Elsa Brändströms gata 52 i Hägersten, Stockholm. Fast det var något som fick Kaj att känna, att det var dags att söka efter något annat. Med de erfarenheter och kunskaper han redan hade, kändes det ändå naturligt att fortsätta i den grafiska sfären.

– Det blev att jag sökte mig till Grafiska Institutet; en högskoleutbildning vid Stockholms Universitet, berättar Kaj Flick.
– Upplägget var ungefär tre lika delar med administration, ekonomi och teknik. Tanken var att man skulle bli mellanchef på ett tryckeri eller faktor på en reklambyrå.

Vad är en Faktor?
En faktor var en titel som tidigare användes av trycksaksbeställare på en reklambyrå. De svarade för kontakten mellan reklamproducenten och tryckeriet. Med tiden kom titeln att ersättas av, den något mer amerikaniserade, titeln traffic.

Rekommendationen som blev grunden
Som nyexaminerad skulle världen ligga öppen framför hans fötter. Vilken väg han än valde, så fanns det möjligheter bakom varje hörn. Lyckan var ändå, att den dåvarande rektorn vid Grafiska Institutet; Chris Ottander, hade hört om en visstidsanställning på ett år på Grafiska Arbetsgivarförbundet.

– Han rekommenderade mig till dåvarande VD och tyckte, att det skulle vara en perfekt karriärstartare för mig, fortsätter Kaj Flick.
– På den tiden var rekommendationen från Grafiska Institutet, att man skulle bygga karriär genom att inte vara på samma ställe mer än 1-2 år. På så sätt skulle man även få ordentliga lönelyft.

Under det året var uppdraget, att Kaj skulle informera om ett nytt gymnasieprogram, som i samverkan med de lokala tryckerierna på orten, skulle hjälpa och stärka den grafiska branschen.

– Jag minns att det var en hel del resande, till skolor som fanns från Skellefteå och ända ner till Helsingborg, säger Kaj.
– Det var många informationsmöten med tryckerierna, där jag förklarade att de skulle få in ny och fräsch kompetens, i form av delvis utbildade lärlingar.

– Det var viktigt att tryckerierna kunde ställa upp med utbildningsplatser också.

Det som blev av det här, blev också under början av 90-talet en bra och stabil grund. Däremot har utbildningarna för den grafiska branschen, på gymnasienivå, med tiden blivit allt färre.

– Idag finns det tyvärr inte många utbildningar för tryckare kvar; endast två stycken. Det finns på Viskarstrandsgymnasiet i Borås och på Sunne Gymnasieskola, i anslutning till Brobygrafiska, förklarar Kaj Flick.

Uppdraget var färdigt och avslutat, med goda resultat. Det gjorde att Kaj Flick blev tillfrågad att stanna kvar i organisationen. Först som förhandlare med arbetsmiljö- och utbildningsfrågor, vilket så småningom gick till att bli ansvarig för ett par av branschföreningarna. Med tiden blev antalet föreningar fler och fler.

– Vartefter några kollegor slutade, fick jag även ta över deras uppdrag. Det gjorde att jag även fick ansvar över bl a stämpelfabrikant- och bokbindarföreningarna, berättar Kaj.
– Dessutom var det verkligen både roligt och spännande. Så ett år blev två år och plötsligt nu, har det gått 32 år på Grafiska Företagen.

Om Grafiska Institutet
Grafiska Institutet; GI startade år 1944, på initiativ från Svenska Boktryckareföreningen och Svenska Tidningsutgivareföreningen. Det finansierades av statsbidrag, studieavgifter samt en stiftelse med omkring 175 grafiska företag.
Dess första rektor var Bror Zachrisson, son till den svenska boktryckaren Waldemar Zachrisson. Bror Zachrisson är känd för att ha varit formgivaren till den tresidiga, konkava T-skylten, vid Stockholms tunnelbana. Zachrisson var rektor fram till och med 1965, då Chris Ottander tog över.
År 1977 förstatligades institutet och blev en fristående högskola, tillsammans med Institutet för Högre Reklamutbildning; IHR. År 1994 blir både GI och IHR en del av Stockholms universitet och Chris Ottander lämnade sin post 1998.

Ett viktigt arbete
Som sekreterare för flertalet branschföreningar inom Grafiska Företagen och som ansvarig för både Stipendiestiftelsen och Grafiska Kammaren, har Kaj Flick haft en nyckelroll att spela, på många plan.

– Kort förklarat sitter jag i väldigt många möten, det är både medlems- och styrelsemöten för de olika föreningarna, säger Kaj Flick.
– Sedan blir det en hel del resande, eftersom de olika mötena oftast inte är i Stockholm. Vi har ju trots allt medlemmar i hela landet, som alla ska tillgodoses.

Vidare handlar mycket av jobbet om hanteringen av allt det här; det är uppföljningar av beslut och olika projekt, som föreningarna vill driva. För att fatta beslut behöver man även samla in statistik och underlag.

– Vi tar fram olika typer av rapporter, exempelvis i vilken takt marknaden förändras och vad det i sin tur betyder, för våra medlemmar och deras kunder, förklarar Kaj Flick.
– Andra viktiga frågor är; hur tror tryckerierna att marknaden kommer se ut om 1, 2, och 5 år? Kan man dra en trendlinje, för att på så sätt sia om framtiden?

– I mångt och mycket handlar det om att förse medlemmarna med underlag, som hjälper dem att kunna ta bättre underbyggda beslut om verksamhetens framtid.

Rättsliga och juridiska frågor, med anknytning till grafiska branschen, tas upp i Grafiska Kammaren. Här försöker man främja såväl effektivitet och konkurrensförmåga, som sunda affärsrelationer mellan leverantörer och beställare.

– Här utvecklar vi våra leveransvillkor och hjälper medlemmarna att lösa tvister, som kan uppkomma mellan tryckerier och deras kunder eller leverantörer.

Nätverk för specialtryckare
En viktig och central branschförening, som Kaj Flick är ansvarig för, är Fespa Sweden; som grundades under namnet Svenska Screentryckares Föreningen, år 1957.
Föreningen har utvecklats under åren och är hushåll för alla landets specialtryckare, vilket inbegriper såväl screen- som digitaltryckare i storformat.

– Förutom det jag nämnde tidigare, så vill föreningarna utveckla kunskapen beträffande teknik och företagsamhet, förklarar Kaj Flick.
– Just Fespa Sweden är även en del av det stora nätverket i den globala Fespa-organisationen. Nätverksbyggandet och kunskapsutbytet är väldigt viktigt, därför har medlemmarna tillgång till olika typer av VIP-funktioner.

En annan viktig grej som härrör till detta, är den årliga screentryckartävlingen, som i talspråk oftast benämns som affischtävlingen Screen.

– Den startades av en förutseende och smart person år 2000 och jag skulle vilja säga, att den tävlingen är något av det som ligger mig närmast hjärtat, berättar Kaj Flick.
– Det är verkligen givande att få se nästa generation av studenter, trycksaksköpare och designers, lära sig och utveckla screentryckarkonsten.

Tävlingen Screen utvecklas även som plattform, då man framöver syr ihop den med Print Power; en plattform där Grafiska Företagen sprider kunskap och inspiration om tryck och papper som marknadsföringskanal.

Vill leva i det fria
Vi kan alla enas om att 32 år är en lång tid; det är en guldklocka, plus ytterligare 7 år. Däremot var det inte för att jobbet blev tråkigt, som Kaj nu väljer att gå i pension.

– Jag har gjort det här i 32 års tid nu och väljer, med gott samvete, att avsluta lite i förtid, berättar Kaj.

Han är trots allt endast 62 år och har några år kvar till den magiska siffran 65. Samtidigt ställer han sig själv frågan; varför ska jag vänta ett par år till?

– Sedan pandemin bröt ut och distansarbetet blev allt vanligare, har jag kunnat arbeta från vårt lantställe på Gotland, fortsätter Kaj Flick.
– På något sätt har jag blivit inspirerad av det; att ha möjligheten att vara ute på landet, istället för Stockholm.

Det har blivit som en naturlig livsstil för honom, att kunna leva i det fria. Inte har han behövt känna sig ensam heller, eftersom frun Annika, även hon har arbetat på distans från Gotland.

– Sedan har vi naturligtvis haft med oss vår hund Zingo, så vi har det riktigt bra ute på landet faktiskt.

Det kommer bli en del praktiskt jobb, för Kaj planerar att viga sin tid åt att fixa med sommarhuset och dessutom är han nybliven farförälder. Rollen som farfar ser Kaj fram emot.
Samtidigt kan han även ägna sig åt sin passion och känna den friska vinden i ansiktet, när han cyklar runt på Sveriges största ö.

– Givetvis hoppas och önskar jag, att alla fina företag i den grafiska branschen fortsätter att lyckas. Det handlar om att vara med i svängarna och leverera det som efterfrågas, för att kunna fortsätta blomstra, avslutar Kaj Flick.

Efter vårt videomöte via Teams, en fin eftermiddag mitt i den svenska sommaren, kan jag inte förvänta mig annat än att Kaj snabbt bytte om till sina cykelkläder och begav sig ut på en lång och härlig cykeltur.

(foto: privat)

Text: Elmer Törnquist