Ekologisk mat är sämre för klimatet

Enligt en ny internationell studie från 4 forskare från olika lärosäten, framkommer det att ekologiskt odlad mat har större klimatpåverkan än konventionellt producerade livsmedel.

Forskare har utvecklat en metod för att beräkna klimatpåverkan baserat på markanvändning och via metoden har man jämfört konventionell livsmedelsproduktion, kontra ekologisk.

– Ekologiska ärtor odlade i Sverige har ungefär 50% större klimatpåverkan än konventionellt odlade, visar vår studie. För svenskt ekologiskt vete är skillnaden ännu större, nära 70%, säger Stefan Wirsenius, forskare på Chalmers tekniska högskola och som var en av de medverkande forskarna.

Banbrytande
Anledningen till att ekologisk mat är sämre för klimatet är att skördarna per hektar är mycket lägre i ekologisk matproduktion, främst eftersom konstgödsel inte tillåts i ekologisk odling. För samma mängd mat krävs därför mycket större markareal, om den är producerad ekologisk.
Slutsatsen i studien är banbrytande i sig, eftersom den fastslår att denna ökade arealskillnad innebär en mycket stor klimatpåverkan och är en nackdel för ekologiskt producerad mat.

– Större arealanvändning i ekologisk odling leder indirekt till stora koldioxidutsläpp från avskogning, förklarar Stefan Wirsenius.
– Detta gäller även svensk mark. Eftersom världens matproduktion hänger ihop via handel påverkas avskogningen i exempelvis tropikerna även av hur vi använder den svenska jordbruksmarken.

– Om vi använder mer mark för samma mängd mat bidrar vi indirekt till större avskogning i världen.

Gäller inte endast odling
Det framgår även att ekologiska kött- och mejeriprodukter är, ur klimatsynpunkt, sämre än konventionellt producerad mat. Det har att göra med att dessa produkter använder sig av ekologiskt odlat foder, som även den kräver mer mark än konventionell produktion. Däremot har man inte räknat på dessa specifika produkter, så det finns inga konkreta exempel ännu.

Forskarna använder den nya måttstocken som kallas för; koldioxidkostnad. Studien är en av de första i världen som använder den nya måttstocken och resultaten i studien redovisas i tidsskriften Nature, skriven av; Timothy Searchinger, Stefan Wirsenius, Tim Beringer och Patrice Dumas.