Gläns över sjö och strand

Sällan har jag känt mig så ambivalent och emotionellt osäker som nu när jag sitter och ska skriva årets sista ledare. 2017 har varit ett besynnerligt år. Året då Donald Trump till hela världens förvåning och fasa blev president i USA och började ordkriga med Nordkoreas ledare Kim Jong-Un. Storbritannien beslutar om Brexit och ska lämna EU. Det är också året när Sverige, som passerar 10 miljoner invånare, drabbas av lokala upplopp, mängder av bilbränder, dödsskjutningar och terrorattacker mitt inne i huvudstaden.

IT-skandalen på Transportstyrelsen leder inte till regeringskris … än, men flera statsråd tvingades avgå och alla svallvågor har ännu inte bedarrat. I slutet av året tvingades också Zimbabwes president Robert Mugabe avgå och folket jublade.

Det kanske mest omvälvande var i oktober då amerikanska filmproducenten Harvey Weinstein uteslöts ur Amerikanska filmakademien efter en lång rad med våldtäkts- och trakasserianklagelser. Något som snabbt ledde till #metoo-kampanjen, som spred sig som en löpeld.
Det började med att en, tidigare i alla fall, folkkär programledare i TV4 pekades ut och snart fick lämna alla sina uppdrag. Tätt i spåren föll också en ledarskribent på Aftonbladet och en kvinnlig programledare på Sveriges Radio. Som grädde på moset drabbades ärofyllda Svenska Akademien, vars gunstling och kulturprofil avslöjades med att sexuellt trakasserat och utnyttjat kvinnor i sin närhet.

#metoo följdes bara på ett par veckor av #vardeljus (kyrkan), #tystiklassen (elever i skolan), #nödvärn (poliser), #deadline (journalister), #akademiuppropet (akademiker), #tystdansa (dansare), #tystnadtagning (skådespelare), #nolltolerans (restaurang- och besöksnäringen), #teknisktfel (teknikbranschen), #larmetgår (räddningstjänsten) och många fler upprop och protestkampanjer.

Vi var och är många som skräms och skäms av att vardagens verklighet för många kvinnor, men i vissa fall även män, kunnat sett ut på det här sättet. Att det kunnat ske utan att omgivningen reagerat tillräckligt starkt och kompromisslöst. Det är min första reaktion och jag känner för alla som drabbats och som måste få en upprättelse.

Min andra reaktion är att jag med förfäran ser hur medierna och olika redaktioner helt överger vedertagna pressetiska regler och hänger förövarna vilt i spalt-stolparna på ett pöbelliknande sätt. Samtidigt som man inte skäms för att skydda sina egna medarbetare som gått över tillåtna gränser; allt för att kommersiellt skydda det egna varumärket.
Förr namngavs ingen utan en rättslig prövning och en lagakraftvunnen dom, men det var förr. Nu tar man ingen sådan hänsyn, vilket kan få ohyggliga konsekvenser: inte minst för gärningsmännens familjer, vänner och medarbetare. På det sättet tycker jag att våra tidningskollegor brister i professionalism, etiskt hänsynstagande och medmänsklig empati. Heter det inte, att den som är utan synd kastar första stenen.

Om vi nu orkar lyfta blicken, så har ändå 2017 också haft mycket gott i sitt sköte, Vi har en strålande högkonjunktur och svensk ekonomi går som tåget. Zlatan är tillbaka efter sin skada och fantastiska Östersund FK, som för bara 5 år sedan spelade i division 3, har till hela världens eller åtminstone hela Europas förvåning, gått till slutspel i Europa League.

Får vi nu bara en vit jul, så kommer slutet på året att kunna bli det bästa på länge och vi ska njuta av Viktor Rydbergs diktrader; Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran …

God Jul och Gott Nytt År

Lars Knapasjö
chefred/ansvarig utgivare