Elmer Törnquist
Får jag lova att kalla mig Nolan?
Vi gick från vedervärdig, tyngande kyla till vårväderskänslor under februari. Åtminstone här i den sörmländska stadspärlan Katrineholm.
Även om fåglarna kvittrar och spelar sin underbara sång utanför mitt fönster, finns det fortfarande en risk för ett bakslag… Ja, man måste ju vara realistisk. Så frågan är; var är vi och var står vi?
För profilbranschens del inleddes året med en onlinemässa vecka 3, som trots blandade reaktioner ändå verkar ha hittat en plats att kalla hemma. Osäkerheten huruvida det kan bli en fysisk mässa till hösten, som alla ändå efterfrågar, är dock stor. Om allt går vägen med planer om vaccinering och dämpad spridning, så kanske vi har turen att få uppleva en hybridlösning till hösten.
På trycksidan har AGI rullat ut sitt svar på lösning, som i mångt och mycket fått positiva reaktioner också. Utav de utställare som jag haft kontakt med, upplever man däremot att engagemanget kanske inte var riktigt likadant som vid en fysisk mässa. Fast mer om det i nästkommande nummer.
Givetvis får vi anpassa oss till omständigheterna och jag tycker ändå att branschen visar framfötterna och faktiskt försöker. Personligen känner jag dock; även om det kan vara både tids- och kostnadseffektivt, blir koncentrationsnivån är lika hög som hos en guldfisk. Man klickar in, skummar igenom, klickar ut och klivkar vidare.
Då kommer en tankeställare, kan man dra paralleller mellan onlinemässor/fysiska mässor och digital läsning/tryckta texter? Att avsaknaden av det mänskliga samspelet ansiktemot-ansikte, likställs med den försämrade läsförståelsen vid digital läsning? Jag vet inte, är det bara jag som komplicerar det hela kanske?
Oavsett vad, känns det i alla fall bra att kunna presentera årets andra nummer i ett tryckt format. Där det digitala saknar den mänskliga touchen, kan vi, i samverkan med vår formgivare, ge er det där grafiska, taktila och fysiska. Just det där som gör att det faktiskt känns äkta och riktigt levande – lite som era tryckhallar och utställningar.
Apropå det, jag såg en dokumentär om skapandet av Christopher Nolans Batmanfilmer. Ytterst intressant, eftersom att man får veta att filmskaparna i högsta möjliga mån spelat in riktiga scener med riktiga människor och riktiga smällare. Dock har man givetvis finjusterat allting med CGI; Computer Generated Graphics, alltså datorgjorda special effekter. Fast vad gör det? Jag skriver på datorn och Lelle gör layouten på datorn. Betyder det att jag är branschens egen Christopher Nolan?
Fridens liljor
Elmer Törnquist
…
