Får vi en digital e-krona?
Hej och välkommen till ytterligare en text om coronaviruset… Nej, jag bara skojar. Alla andra medier rapporterar redan om ämnet i överflöd och jakten på klick. Eftersom att alla är rädda och alla vill läsa om det… Jag har väl knappast något mer att tillföra i denna uttjatade och enformiga diskussion.
Det enda jag tänker nämna om vår nya influensa, är att Riksbanken sänkte inflationsprognosen; till 1,3% från tidigare 1,7% som till viss del kan tillskrivas coronaeffekten. Så, tack för mig. Inget mer om det i denna ledare.
Men apropå Riksbanken. Jag har hört att man ska inleda ett pilotprojekt, där man ska testa den troliga e-kronan i utvecklade testmiljöer. Okej, stopp. Kan någon klargöra för mig vad den egentliga skillnaden är mellan en e-krona och en vanlig krona?
För vad jag har förstått, ska man alltså kunna nyttja e-kronan med både smarta mobiltelefoner och smarta klockor. Jag förstår att ni är lika förbluffade som jag är.
Här tänker man alltså plöja ner skattebetalarnas pengar, för att utforska något som redan fungerar utmärkt med såväl blipp, som Google, Samsung och Apple Pay. Det är exakt samma princip.
Ursäkta mig, men jag ser verkligen inte vitsen med det. Är det här Riksbankens nya, häpnadsväckande lösning på problemen, med att allt färre butiker, kiosker och restauranger tar emot kontanter? Är så fallet, har någon slagit i huvudet riktigt rejält.
Nu fattar jag självklart att det inte är så, men som sagt, jag ser inte vitsen med det.
Går vi vidare i ämnet om kontanterna, så måste jag säga att jag läste en intressant krönika på Vestmanlands Läns Tidnings, VLT, hemsida. Pasi Hirrokoski tar upp att det är fler och fler i Västerås som egentligen inte vill ta emot pengar. Varför undrar jag också. Att säga nej till pengar är faktiskt en tveksam kommersiell affärsmodell, men vad vet jag, jag har inte läst företagsekonomi.
Däremot hör jag till gruppen som gärna betalar kontant på den lokala macken, i butiken och på restaurangen. Att jag sedan ser allt fler barn och unga som viftar med bankkort när de ska betala för något, det gör mig lite förundrad. Då snackar vi barn i 6-7 års ålder. När jag var liten och jag och mina vänner gick till ICA på rasten, eller när vi skulle handla i skolans kiosk, då var det enkronor, femkronor och tiokronor som gällde när man skulle köpa det där tuggummit eller mackan. Man hade koll på sina sedlar och mynt.
Inte undra på att allt fler unga blir skuldsatta, när allting är ett klick bort och vadå, det dras ju bara från kontot. Det är ett par siffror som står på ens konto. Inte mer än så. Tar det slut, kan man alltid be mamma och pappa att swisha över en hundring. Problemet; man lär sig inte värdet av pengar.
Nu är det kanske inte exakt så, men att det kan vara på det sättet är en känsla jag har. Jag tror inte heller att en e-krona kommer vara till någon större hjälp på den fronten.
Istället får jag lov att äntligen presentera Screen&Marknaden nummer 2/20, där vi rapporterar om allt; från gigantiska utomhusskärmar, perforerade pizzakartonger och om nya printers och printeraffärer, till Fronta Business Camp, New Wave Profiles kickoff och hur det var på Nordic Profile Fair. Välkommen till ett nytt nummer av Screen&Marknaden. Hoppas ni tycker om det.
Fridens liljor
Elmer Törnquist
Chefredaktör
