Du kommer aldrig att lyckas …

De orden uttalade en lärare till mig; Viktor Rydberg, bara tolv år och sjätteklassare. Från den dagen har de orden alltid fått mig att brinna av ilska inombords. Något som bara blir starkare och starkare ju äldre och klokare jag blir.
Hur är det ens möjligt av en vuxen person och dessutom pedagog, att uttala sig på det viset till ett barn med stora mål och drömmar för framtiden?

Visst påverkade det mig, men bara till det bättre. Drivkraft är något som alltid varit en nyckel för mig. Köpa företag, bygga hus, bli butikschef och vara pappa låter som en driven 40-åring. Ja, ibland känns det konstigt att tänka tanken att jag hunnit med detta redan som 23-åring.

Under min korta yrkesverksamma tid i arbetslivet har jag varit på arbeten, som självfallet gett mig erfarenhet, men där jag inte riktigt fått ut vad jag önskat. Det är klart att jag inte kan ta på mig en VD-roll som 20-åring utan erfarenhet, men mina mål om att förstå vad ett företags inkomster tar vägen och vad företaget har för visioner om framtiden var något jag gärna ville veta.

För att få denna arbetsuppgift så fanns faktiskt en genväg; starta ett eget företag. Jag såg det som en möjlighet att få använda mina tankar och idéer, för att ge mig själv den bästa skolan. Något som jag idag, 2,5 år senare, är väldigt tacksam över.

Februari 2017, ca åtta månader efter studenten, köpte jag ett Profilföretag utan att direkt veta vad det innebar. Omgivningen var osäkra på vad jag gav mig in i, men jag själv hade bara en tanke och det var vilka ska jag ringa första dagen.

Första dagen som egenföretagare var det självklart nervöst, men på något sätt kändes det inte alltför ovant. Jag var trygg i mig själv och hade lärt mig från tidigare, att kommer det någon fråga jag är osäker på, så kollar jag upp det för att sedan kunna leverera ett svar som kunden uppskattade.

Att sedan förstå vad jag egentligen erbjöd kunderna, gjorde mig lite halvt osäker.
Arbetskläder, profilkläder, reklamprodukter, dekorer, skyltar mm var ett väldigt stort sortiment att lära sig. Det blev ett par tuffa veckor i början, men jag fick ju det jag hade drömt om. Jag utvecklades varje dag och de första sex månaderna kunde jag lämna kontoret och känna att idag lärde jag mig något nytt. Det var det som motiverade mig till att fortsätta.

Första årsredovisningen visade ett resultat med gröna siffror och efter ett år kände jag mig varm i kläderna. Det fanns bara ett litet frågetecken.
Hur skulle jag kunna bli bättre? Jag gjorde allt själv och saknade någon att dela idéer med och försäljningen, som var min favorituppgift hamnade i bakgrunden. Tanken var att ta in en medarbetare, som hade liknade visioner som mig, för att tillsammans
vidareutveckla företaget.

Istället fick jag en annan otrolig uppgift i livet och det blev som pappa. Vilket för stunden ändrade allt. Jag fortsatte jobba på, men tappade den gnistan som jag precis börjat bygga upp.
Nu började jag med ett till projekt vid sidan om, som till slut tog mer tid än företaget. Jag byggde tillsammans med min pappa ett hus och det tog ca 7 månader. Under den tiden jobbade jag mestadels hemifrån, sa upp min butikslokal och hittade bra leverantörer som levererar färdiga koncept.
I mars var huset färdigt och i maj började jag som butikschef i en klädbutik. Lite samma känsla som de där första månaderna med företaget. Jag lämnade arbetet med nya erfarenheter varje dag.

När jag skriver detta, arbetar jag 100% samtidigt som jag driver företaget på halvfart
hemifrån. Något som jag för stunden trivs bra med. Tankarna kommer och går vad som blir nästa steg i karriären. Och jag tror att ett fullbordat säljjobb, där jag får kombinera min vinnarskalle och driv något tillsammans kan vara det jag vill och slutligen kommer att göra.

Till läraren som sa att jag inte kommer lyckas, säger jag; Du har gett mig en riktigt hård karamell som jag kommer suga på hela livet. För att drömmen att lyckas och bli rik på kunskap är något som bara har börjat.

Viktor Rydberg
Entreprenör
Egenföretagare
Butikschef och pappa