Med bild i fokus

Somliga har kallat henne för en ikon när det handlar om mässor och event inom den grafiska sektorn. Andra menar, att hon personifierat sitt företag genom nästan fem decennier. Sanningen är att hon har älskat sitt jobb och alla de utmaningar och möjligheter som uppstått genom åren.
Hon heter Kristina, men kallas allmänt för Tina. Efternamnet är Sörqvist.

Text – Lars Knapasjö

Det var torsdagen den 1 april 1971, som en strålande glad 17-årig tjej klev i på Agfa-Gevaerts kontor med adress Östhammarsgatan 70 på Gärdet i Stockholm, inte långt från Kampementsbadet. Det var precis en vecka innan den ett år äldre Stellan Bengtsson gjorde internationell succé och blev världsmästare i bordtennis i japanska Nagoya.

– Jag började min Agfa-karriär som kontorist och ansvarig för telex-maskinen med hålremsa, inleder Tina Sörqvist.
– Dessutom fick jag vara avbytare i receptionen och växeln med hälsningsfrasen; Välkommen till Agfa-Gevaert.

Telex är en förkortning av Teleprinter Exchange Service och kan enklast beskrivas som en elektromekanisk skrivmaskin, som kunde kopplas upp mot andra telex-maskiner runt om i världen.

Halda skrivmaskin

Från Singer till Halda
Det är lite oklart vad som fick Tina Sörqvist att söka jobbet på Agfa-Gevaert. Hon hade inte kontoristutbildning, utan gått en linje för klänningssömmerskor. Nu bytte hon alltså Singer symaskinen mot en grön Halda skrivmaskin.
Det gick ett par år och kontoristjobbet utvecklades till att hon också började fungera som sekreterare åt en av cheferna.

– År 1974 kom en av cheferna på Copiers och ville anställa mig som kontorist och sedermera sekreterare. Något som jag arbetade med fram till 1986, säger Tina Sörqvist.
– På den tiden skulle vi också göra avläsningar av räkneverken på alla kopieringsapparater som stod ute hos kunderna. Det var ett helt manuellt arbete och sedan skulle kunden debiteras och faktureras.

– Det handlade inte bara om kopieringsapparater i alla tänkbara storlekar och modeller, utan mikrofilm var också en stor artikel.

Från 1986 och tre år framåt blev titeln; divisionssekreterare Sverige och bland arbetsuppgifterna ingick att assistera både divisionschefen, men också alla säljare. Det kunde handla om allt från att medverka vid framställan av offerter och köpavtal, men det var också nu som mässor, konferenser, seminarier, öppet hus och olika kundevenemang hamnade på Tina Sörqvists bord.

Sporrad på VM
Efter tre år utsågs hon till reklamchef för Agfa Sverige med uppgift att assistera de olika divisionerna i allt vad som gällde marknadsföring och PR. Ett uppdrag som hon hade fram till 1991.

– En morgon vid 10-tiden kom vår VD och berättade att reklamchefen, som skulle vara ansvarig för vår roll som silversponsor för Ryttar-VM 1990, blivit sjuk och att jag samma dag, kl 14.00, måste till Svenska Ryttarförbundet på möte om det stora arrangemanget, berättar Tina Sörqvist.

– Det var på darrande ben som jag begav mig till planeringsmötet och som vanligt var jag yngst i sammanhanget och i stort sett alla övriga var män i övre medelåldern eller däromkring; VD:ar och marknadschefer. Vi var inte mindre än 20 silversponsorer från olika företag.
– Efter att ha lyssnat på diskussionerna, kände jag att är det inte mer komplicerat än så här, så nog sjutton ska jag klara det.

Under fjorton dagar sommaren 1990, från den 24 juli till den 5 augusti, förvandlades Stockholm till ridsportvärldens centrum och en historisk arena för tidernas första samlade Ryttar-VM. Världens dittills största ridsportävling med 700 hästar och lika många ryttare från 40 nationer, som gjorde upp i sex discipliner. 3 000 frivilliga funktionärer såg till att VM blev succé och en viktig milstolpe för både svensk och internationell ridsport.

En fantastisk succé
Ett VM mitt i en huvudstad, med gångavstånd till alla arenor, var något helt unikt. Stockholms Stadion, som rustats upp och där det gröna gräset byttes mot grön fibersand, var huvudarena och tävlingsplats för dressyr och hoppning. Utanför stängdes Valhallavägen av till förmån för restauranger, utställare, caféer och promenerande publik.
På Gärdet och Djurgården avgjordes VM i fälttävlan och fyrspannskörning. Världens bästa voltigörer tävlade i ett tält på Gärdet och i Roslagen, inte långt från Norrtälje, gick de 16 milen i VM-distansen.

Mediauppbådet var enormt. 1 291 journalister och fotografer från 34 länder bevakade VM. Hälften av journalisterna kom från Sverige. Invigningen sågs av miljoner TV-tittare i 60 länder. SVT slog sitt eget VM-rekord med 65 timmar ridsport, som ofta sändes direkt.

Ulf Rosengren, som var generalsekreterare under VM, berättar på Svenska Ridsportsförbundets hemsida;

– Ryttar-VM var ett äventyr för oss i sju år av förberedelser med blod, svett och tårar.
– Från en lös idé 1983 från FEIs dåvarande ordförande, Englands Prins Philip, till ett lyckat genomförande under fjorton dagar i strålande sol i augusti 1990 i Stockholm.

Jobb dygnet runt
Till Agfas uppgifter och ansvar var att svara för all pressackreditering, presscentret, som låg på GIH, Gymnastik- och Idrottshögskolan, vid Lidingövägen samt självklart allt som hade med filmer, bilder, foton och framkallning att göra.

– Vi framkallade alla bilder på presscentret på GIH och när det gällde diabilder hade vi ett utmärkt samarbete med Diabolaget, som låg på Brahegatan på Östermalm i Stockholm och budbilarna gick i skytteltrafik, förklarar Tina Sörqvist.
– Vi hade fyra försäljningsställen med tält på VM-området, från Valhallavägen ut till Djurgården och 15-åriga sonen och hans hockeykompisar fick extraknäcka som Agfa-volontärer.

– På Gärdet hade vi också ett VIP-tält som jag även ansvarade för, liksom allt annat som stod på programmet. Vakter och militärer hjälpte till att hålla ordning på alla besökare och för att jag skulle hinna runt, till alla olika ställen och arrangemang, fick jag låna en militärcykel … en Kronans cykel med stång.

– Det tyckte de var dagens höjdpunkt när jag i kort kjol skulle flänga runt på den där cykeln, skrattar Tina Sörqvist.

Efter en arbetsintensiv period både före och under själva Ryttar-VM, återstod en avslutningsfest med bankett i Blå Hallen i Stockholms Stadshus, såsom det anstår ett internationellt evenemang av världsklass.

– Det blev ingen lång natt för mig. Efter middagen och ett glas champagne, sa jag till min dåvarande man; att nu åker vi hem innan jag somnar stående, berättar Tina Sörqvist.

Det ska också läggas till hennes meritlista i sponsorsammanhang, att hon varit ansvarig för Agfas sponsorengagemang i Stockholm Water Festival under alla de nio år; som arrangemanget anordnades; 1991-1999.

Tina i januari 1992

Foto som bild
Från 1991 fram till 2003 var Tina Sörqvist anställd inom Agfas foto-avdelning eller Consumer Imaging. Först som sekreterare och assistent till den svenska affärsområdeschefen. Sedan som chefsekreterare och assistent till den skandinaviska affärsområdeschefen och slutligen med ungefär samma uppgift för den nordiska affärsområdeschefen.

På samtliga positioner handlade det om att ta fram olika typer av informations- och presentationsmaterial, svara för både nationella och internationella konferenser, mässor, incentiveresor, kundträffar och liknande arrangemang.

– År 2003, lagom till min 50-årsdag, kom beskedet att Agfa Foto skulle läggas ner och att jag och alla andra på avdelningen var uppsagda. Det var en chock för oss alla, säger Tina Sörqvist.
– Jag skulle fira födelsedagen med en resa till Mexico och var verkligen deppad. Trots att chefen för HealthCare kom och sa; den här dagen har jag väntat på, jag vill anställa dig. Trots det kände jag ingen glädje inför resan.

– Fast när jag gick på en underbar sandstrand och hörde vågornas lugnande kluckande, tänkte jag; sluta tjura – ta jobbet på HealthCare och var glad att du inte ens hann lämna kontoret innan du fick ett nytt erbjudande.

Röntgen är också bild
Så här långt är det kanske dags att berätta, att Agfa-Gevaert AB är och har varit ett av världens ledande företag inom foto- och bildhantering, idag digitalt, och visuell kommunikation. Agfa Norden har ca 400 anställda och omfattar även Agfa-företagen i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island och Baltikum.

Agfa HealthCare handlar främst om röntgenutrustning och olika typer av tillbehör.

– Jag fick anställning som marknadskoordinator på nordisk basis med i stort sett samma arbetsuppgifter som jag haft tidigare inom Agfa-världen, fast med lite mer tyngdpunkt på att vara press- och PR-ansvarig.

Det blev tre år på HealthCare, sedan dog chefen och en konsult kom in för att strukturera upp verksamheten, vilket resulterade i att Tina Sörqvist och några andra medarbetare blev uppsagda. För Tinas del var det andra gången, som hon blev uppsagd och även andra gången som hon inte hann lämna byggnaden, innan det kom ett nytt jobberbjudande.

Graphics for ever
Den här gången från Agfa Graphics, som hade ett vikariat för en föräldraledig tjej som jobbade som nordisk marknadskoordinator. När hon sedan beslutade sig för att sluta, fick Tina träda in i hennes ställe och överta rollen som marknadskoordinator.

Det är i den rollen och under 12 års tid som hon kanske gjort sig mest känd för sitt engagemang och arbete för Agfa i synnerhet och för print och visuell kommunikation i allmänhet.

– Jag har verkligen älskat mitt jobb och Agfa har varit ett underbart företag och en fantastisk arbetsplats, säger Tina Sörqvist.
– Agfa har haft förmågan att tidigt anpassa sig till förändringar i omvärlden, vilket gjort att man helt tiden har stärkt sin position på de marknader som man är aktiva på och har prioriterat.

– Fast det kanske mest udda jag varit med om var när jag var inbjuden till en kund- och mingeltur på en båt i Stockholms skärgård. Då fick jag ett flott erbjudande att bli krigskorrespondent i Afghanistan med hiskeligt hög lön och det för att jag hade en så passande röst. Ett erbjudande som jag glatt och bestämt tackade nej till.

Fredagen den 14 december förra året var Tina Sörqvists sista arbetsdag på Agfa. Officiellt slutade hon den 31 december, men det fanns lite semesterdagar att ta ut. Totalt blir det 48 år i samma företag; det är ett rekord som inte så många slår. Samtidigt ger det också perspektiv på hur utvecklingen gått; från analogt foto till digitalt, från telex-maskiner till iPad, från Letraset-system till Photoshop, från Nordiska Familjelexikon i fyra delar till internet och google.

Tina i december 2018

Alltid med nål och tråd
Genom åren har Tina Sörqvist ökat sin kompetens och sitt kunnande genom ett stort antal utbildningar och kurser. Till och med stenografi, vilket hon har haft stor nytta av.
Hon minns också branschorganisationen LKD – Leverantörsföreningen Kontors- och datautrusning på tidigt 70-tal och hur hela branschen haft en enorm utveckling.

– Allt är inte bättre idag, även om det mest gått framåt. Jag kan tycka att det är stressigare nu, att det blir mer slarv och att man inte hinner att lägga den tid man borde på att göra saker rätt och riktigt från allra första början, säger Tina Sörqvist.
– Kanske var vi bättre när det gäller service och arbetsmoral förr, men jag förstår inte hur vi kunde röka precis överallt en gång i tiden.

– Till de mest fantastiska minnen som jag har är Drupa 2016, där jag fick vara en av åtta kvinnliga medarbetare i den internationella receptionen. Det var definitivt i klass med Ryttar-VM och absolut minst lika roligt, trots terrordåd och annat elände.

Apropå service och kompetens. Det var inte så dumt att ha en sömmerskeutbildning i bakfickan, när man har ett jobb som Tina hade med mässor och event; alltid var det något blixtlås som måste lagas eller någon knapp att sy dit eller någon sprucken söm att fixa; nål och tråd har varit en ständig följeslagare för Agfas allt-i-allo; Tina Sörqvist.

– Jag har nått en punkt i livet, då jag känner att jag inte behöver bevisa mer. Agfa har varit en stor del av mitt liv och då vill jag understryka att jag haft ett mycket bra liv genom åren, avslutar Tina Sörqvist.

Den som tror att Tina Sörqvist kommer att ta det lugnare framöver, riskerar att bedra sig själv rejält. Vänner och familjen, inte minst de traditionella familjedagarna ett par gånger i månaden, kommer att prioriteras. Liksom det nya intresset för fenomenet; gåfotboll. En sport som inte liknar något annat; inga målvakter, inga tacklingar och, som namnet avslöjar, helt förbjudet att springa. Gåfotboll har blivit trendigt och vem ska då inte finnas med där, om inte Tina Sörqvist. So go for it, Tina.