High tech – High touch
En behaglig del av ledighet är att små bitar ur samtal man haft, möten, artiklar och andra impulser får eget liv, kommer upp till ytan och krockar med varandra. För min del brukar det hända när jag paddlar, eller hugger ved. Den här sommaren kom jag exempelvis att tänka på en bok från 1982, och funderade på vad den har att säga idag.
Boken hette Megatrends och skrevs av framtidsforskaren John Naisbitt. Hans idé var att de viktigaste samhällsförändringarna inte kommer uppifrån eller från en enda plats befolkad av smarta människor, utan uppstår samtidigt, på många platser, bland alla sorters människor. Naisbitt ägnade sig därför åt att läsa massor med lokaltidningar från småorter runt om i USA, grunnade, tydde tecken och fick fram ett antal förutsägelser om framtiden.
En av hans tio trender kallade han för High Tech – High Touch. I mitt enkla sinne handlar det om att vi i en allt mer teknologisk värld sätter större värde på mänsklig kontakt och känslomässiga band; att vi bejakar teknik som hjälper oss att vara människor, och förkastar teknik som hindrar oss.
På det spåret har Steve Jobs och Apple erbjudit avancerad teknik som hjälper oss att skapa och är förpackad så att den kan användas av vem som helst utan en 500-sidig manual. Många Apple-kunder kan hålla med om att de inte känner sig som kunder eller användare, utan har en helt annan, mycket intimare relation med sin iPhone eller iPad. Men samtidigt; sättet vi använder dagens smarta telefoner på kanske hindrar oss från äkta kontakt med våra medmänniskor? Hur ska i så fall framtidens kommunikationsredskap hjälpa oss att bättre hitta fram till varandra?
Tidigare i mitt yrkesliv ledde jag projekt, för att få nya idéer till läkemedelsutveckling. Ett projekt handlade om kronisk smärta. En grupp forskare på området fick möta och prata med människor som led av kronisk smärta, men också med anhöriga, hypnotisörer, tatuerare, sorgerådgivare och andra som hade helt olika ingångar till smärta. Forskarna hade ägnat många år åt att bli experter på behandling av långvarigsmärta, men visade sig ändå få en hel del att tänka på efter dessa möten. Jag minns en framstående smärtforskare som efteråt berättade att han arbetat med smärta i 25 år och varit gift lika länge med en kvinna som lider av kronisk smärta; utan att någonsin ha kopplat ihop dessa båda faktum. Han är inte unik. Lite till mans skiljer vi alldeles i onödan på impulser från jobb och fritid, eller intellekt och känsla, när allting egentligen hör ihop.
Häng nu, i denna röra av semesterfunderingar, med på en annan tankebana; slutet på Gutenberg-parentesen. Från mitten av 1400-talet spreds ju boktryckarkonsten från Rhendalen ut över världen, och med den ändrades vårt sätt att berätta. Storyn stelnade i en skriven form, istället för att skapas på nytt varje gång den berättades muntligen. Nu, hävdar Thomas Pettitt vid Syddansk Universitet, att den 500-åriga Gutenberg-parentesen är slut. Informationen flödar åter fritt och bygger på en oöverskådlig mix av fakta, skvaller, rykten och samtal.
– Den nya världen är lite som den gamla världen, före boktryckarkonsten, säger Pettitt.
– I en sådan miljö räcker det inte att marknadsföra sina produkter med tekniska data listade på ett produktdatablad. Företag måste erbjuda en berättelse som skiljer dem och deras erbjudande från vad andra kan leverera.
Johan Hallenborg är IT-direktör vid Landstinget i Kalmar län. I ett tal i våras beskrev han sjukvårdens digitalisering. Han inledde med en gammal fras; Allt som kan digitaliseras ska digitaliseras.
Efter en spännande beskrivning av hur tekniken i vården kan utvecklas, med människan i centrum, blev hans slutord;
– Den digitala transformationen ger oss fantastiska möjligheter framåt. Men de digitala lösningarna kan aldrig ersätta det personliga mötet och den fysiska kontakt vi som människor behöver.
Johans ord stämmer precis in på John Naisbitts tankar; vi vill ha mer teknik, men vi kan inte avstå från mänsklig närhet.
Men nu är min sommarledighet slut. Förhoppningsvis kan jag ta med mig något av High Tech – High Touch in i hösten.
Sven Sievers
Arbetar med internationalisering på Business Sweden
och imponeras ständigt av alla de drivna och idérika
företagare han möter.
