Emblem för hela slanten

Kalla dem klistermärken, dekaler eller emblem, men de finns överallt; tillverkade på olika sätt och producerade på olika material. Fast det finns de som tilltalar oss mer än andra; märken med en tredimensionell effekt, svagt välvda i formen.
De kallas domedekaler och är de frilagda är det EcoDome-märken. Du kan vara säker på att de flesta av de dome- och EcoDome-märken, som du sett kommer från Malung i västra Dalarna.

Det började 1974, när Knuts Kjell Staffan Larsson började tillverka kåpor och packlådor i glasfiber, som tillbehör till motorcyklar. Staffan, som är förnamnet till vardags, var då 23 år gammal. Verksamheten tog fart och som mest hade man 7-8 anställda.

Kort tripp till USA
År 1983 packade man ner maskiner och allt och flyttade hela företaget till Florida, där man hade byggt en egen fabrik.

– Fast det var inget för mig, säger Staffan Larsson och fortsätter;
– Jag var inte av rätta virket, allt kändes värdelöst och det var som om livet tog slut. Jag ville hem till Malung.

Intresset för motorcyklar kom tidigt och började givetvis med en moped. Första motorcykel var en Zündapp; en på sin tid populär tysk motorcykel, som dock konkurrerades ut av billigare japanska märken och 1984 lades tillverkning av Zündapp ner. Sedan har han också skruvat ihop en egen Husqvarna Silverpil.

Från skinnskräddare till produktutvecklare
Med tiden kom Stalamas produkter att sitta som original på motorcyklarna, när de kom från fabriken och marknaden fasades sakta, men säkert ut.
Nu hade Staffan gift sig med Inga-Lill, som började jobba hos Autopart i Malung. Staffan Larsson hann med en vända som skinnskräddare och på Jofa, som var Sveriges då kanske största båtfabrik med en produktion av ca 40 båtar per dag.

Därifrån hamnade han som produktutvecklare på Adams; ett Malung-företag som tillverkade bagageboxar och annat i glasfiber. Det var där han för första gången gjorde sin bekantskap med dome-märken; hos Adams amerikanska importör.

– När jag satt där hos vår importör, såg jag ett fantastiskt märke för Churchill Motors och jag började fråga ut honom om märket och tekniken bakom, berättar Staffan Larsson.
– Jag insåg att det fanns en stor marknad för den här typen av emblem.

Från öl till barnvagnar
Nu införskaffades formspruta, gravyrmaskin och tryckutrustning. Tanken var att man skulle vända sig till små företag, men trots att man pressat kostnaderna och effektiviserat produktionen jämfört med konkurrenterna, så tyckte småföretagen att märkena var för dyra att köpa in.

– Det gick lättare att sälja till storföretag, som snabbt insåg att vi var konkurrenskraftiga med vår höga kvalitet och med attraktiva priser, säger Staffan Larsson.
– I princip säljer vi inte till slutkund, utan till tillverkare och återförsäljare.

– Effektivisering är ett ledord för oss, säger sonen Sebastian, som ansvarar för förbearbetning, original och datasidan på företaget.
– Exempelvis var vi tidigare alltid tvungna att vara två man i dome-rummet; nu ordnar vi det med en enda person.

Genom åren har verksamheten gått stadigt framåt och man exporterar till länder som Ryssland och Italien, även om merparten av försäljningen sker i Sverige och dess grannländer. Kunderna är både stora och små och kommer från de mest skilda branscher; från stora ölbryggerier till välkända barnvagnstillverkare.

Många små egenföretagare finns också i kundkretsen. Exempel på det kan man hitta både i Sturegallerian i Stockholm, turistshopar och på postorderföretag, som säljer klubbemblem.

Inte alltid så lätt
Idag är man 6 anställda på Stalama och omsätter 6 miljoner kronor. Här talar vi om ett genuint familjeföretag med Staffan Larsson och hans hustru Inga-Lill Tåli-Larsson och barnen Sebastian Tåli och Simone Tåli.

– Även om allt fungerar utmärkt idag, så har vi haft perioder då vi fått kämpa med delar av produktionen, för att få den att fungera optimalt, påpekar Inga-Lill Tåli-Larsson.
– Fördelen för oss har varit att Staffan är lite av en Uppfinnar-Jocke och konstruerar en hel del maskiner själv. Fast det har blivit flera studieresor till både USA och Italien.

– Vi har många egna lösningar när det gäller formsprutade emblem, inflikar Staffan Larsson.
– Det ger oss en fördel framför konkurrenterna och vi kan bättre klara av att hålla en hög kvalitet och snabb produktionskapacitet.

EcoDome är något av en paradprodukt och är ett japanskt patent, som Stalama är ensam om i Norden. Totalt finns det bara ett 20-tal företag i hela världen, som får tillverka EcoDome. Det var en investering på 1,5 miljoner kronor för Stalama, som visade sig vara en bra satsning.

Renoverat egna lokaler
Under en rundvandring i de egna, eleganta lokalerna på Dammarvägen 10B, som man för övrigt renoverat helt själva, pekar Staffan Larsson ut både präglingsmaskiner, stansar och mycket mer, som han själv tillverkat efter egna idéer.

– Vi trivs som vi har det idag, poängterar Staffan Larsson.
– Visst skulle vi kunna ta in en extern VD och växa rejält; efterfrågan och marknaden finns, men vi trivs som det är.

Lokalerna är förresten en gammal skinnfabrik, vad annars i Malung, som en släkting tidigare drev. Hit flyttade man år 2010 efter att under drygt ett år ägna både nätter och helger åt ombyggnad och renovering. Fast fint blev det.

Sonen Sebastian började 2006 på företaget; ungefär ett halvår efter det att dottern Simone hade börjat arbeta där. Hon svarar för stora delar av administrationen och sköter all kundkontakt. Ekonomin håller Inga-Lill Tåli-Larsson i.

Formar framtiden
Från Stalama gör man många resor till mässor runt om i världen för att hålla sig uppdaterad. Det blir också många timmar med research på Internet.
Man har också ställt ut på olika mässor; bl a Elmia Subcontractor, som är Nordens största mässa för underleverantörsbranschen med ca 1 200 utställare.

Promotionmässan i Kista besöker man alltid och här har man också funderat på att eventuellt ställa ut, men tvekar lite inför de höga kostnaderna som ett mässdeltagande totalt innebär.

– Fespa brukar vi besöka, men det händer inte så stora grejer nu för tiden, säger Staffan Larsson och får medhåll av sonen Sebastian.
– Vi har t ex en Omega-press, som vi haft i tre år och som skriver ut fantastiskt bra resultat, men jag har inte sett något på Fespa som skulle vara bättre än den.

– Tekniken går så snabbt framåt; vem har fax idag och vem vet vad VHS är, säger Sebastian Tåli.
– Fast vinyl-skivorna är visst på väg tillbaka och har hittat en ny nisch.

Den nya tekniken fascinerar dock och inte minst 3D-tekniken, som bara är i början av sin utvecklingen, trots att den funnits i många år.

– Vi funderat lite på olika möjligheter till investeringar. Det gäller både 3D och textila märken, förklarar Staffan Larsson.
– Hittar vi rätt leverantör, som är villig att tillhandahålla rätt material, skulle jag vilja investera i en vaccumformningsmaskin.

– Ungdomarna här hos oss är jätteduktiga och framåt. Därför måste vi också börja forma framtiden för den fortsatta verksamheten.
– Det är också intressant att konstatera att många företag börjar plocka hem produktionen från Sydostasien, där det börjar bli allt dyrare. Det kan innebära nya möjligheter för oss.

Den konjunktursvängning, som kom 2009, har man klarat bra, även om det märktes att telefonerna i stort sett tystnade på direkten. Nu ser man en svag, men tydlig ljusning och oron nu handlar mest om hur regering och riksdag ska utforma en näringslivspolitik, som gynnar de små och medelstora företagen.

Så var det namnen
Hundra meter från Stalama-lokalerna bor Sebastian Tåli. I den mån det förekommer fritid, så går den ofta till dataspel och till att vidareutveckla sig i dataprogrammering.
Lite längre bort bor Simone, som även hon presenterar sig som datanörd och nybliven trädgårdsinnehavare. I huset finns också en 7-årig dotter, som har danslektioner och ridning högt upp på prioriteringslistan.

– Sebastian och jag brukar träna tillsammans varje vecka och det är himla kul, berättar Simone Tåli.
– Dels för att kroppen behöver det; man blir klart piggare. Dels för att det är bra att få umgås utanför jobbet.

Själv har Staffan Larsson lagt ut sin motorcykel BMW 1200RS till försäljning på Blocket.

– Det ska bli en ny Honda Gold Wing, förklarar han. En gång Gold Wing, alltid Gold Wing.

Fast man har sorg i Malung. Bara någon vecka före vårt besök åkte Leksand IF med sitt hockeylag ut ur Elitserien. Senast det hände tog det sju år att komma tillbaka och ändå heter det att tiden går fort.

Så vad det namnen. Efternamnet Tåli är egentligen ett gårdsnamn, som kommer från Inga-Lills pappa; Olle Olsson, som tog det för att det fanns gott om Olle Olssonare i bygden.
Som de flesta listat ut kommer namnet Stalama från Staffan Larsson Malung. Något som också hängt med är den välkända logotypen, som man är väldigt rädd om och inte vill förändra. Det heter ju; never change a winning team; något som Stalama vunnit på och som Leksand IF borde hållit sig till.