Är det guld bara för att det glimmar?
Vintern var lång och envis i år. Vårsolen kämpade trots allt väl mot den kalla temperaturen och som genom ett alkemiskt under ser vi en gulskimrande fläck i den annars så bruna gräsmattan. Inget guldkorn tyvärr, men lika fullt en helt underbar corcus vemus; en guldgul, livsbejakande vårkrokus som med solens hjälp trotsar snö och kyla.
Den lilla blomman glimrade och även om den inte var av guld, så gav den mig så mycket värme och glädje … och hopp. Kanske ett utslag av selektiv perception; att man ser och iakttar det man vill se och iaktta.
Under de senaste månaderna har jag nästan inte träffat en enda företagare som inte tror på att 2013 ska bli ett bra år. Förvisso ett tufft, kämpigt år, men ett år som kommer att bli bra; om än inte det bästa.
Olika branscher och olika delar av branscherna brottas med bångstyriga problem och våghalsiga utmaningar, men är det inte så det ska vara? Att framtiden utgörs av ett fält av hinder att övervinna och möjligheter att lotsa i hamn. Det är till och med så att företagande borde vara en OS-gren med olika kategorier, där länder och branscher får visa upp sig i ädelt tävlande.
Fast alla kan inte få guldmedaljer, inte ens om de glimrar aldrig så mycket. Vi har en vardag som inte rymmer någon storslagen publik eller jublande hejarklackar. En vardag där debet och kredit måste gå ihop. Det betyder ofta att olika aktörer på marknaden slåss mot varandra i ett envetet priskrig. Visserligen konkurrerar man också med kunskap, service och kompetens, men priset är ofta det som gör skillnad.
Det är klart att kunderna gillar låga priser, men till vilket pris som helst? Man får väldigt mycket för sista kronan och den som ratar nötfärs för 99:60/kilot och istället väljer ett kilo färdiga köttbullar för 43:60/kilot borde ta sig en liten funderare. Är det rimligt att obearbetad råvara kan kosta mer än den färdigstekta slutprodukten? Självklart har kvalitet, service och tillgänglighet ett pris och ett pris som många är beredda att betala om de får fundera på alternativen.
LOU (lagen om offentlig upphandling) är en lagstiftning, som snarast borde nyanseras och uppdateras, för andemeningen är att det som är billigast också är bäst och så är det ju inte. Eller vill Du bli hjärtopererad av den lägst avlönade kirurgen med de billigaste skalpellerna och suturerna i ett operationsrum som, av kostnadsskäl, inte städades varje dag. Självklart inte …
Så låt oss slå ett slag för lite mer selektiv perception; bäst behöver inte vara dyrast och billigast behöver inte vara bäst. Sträva efter ett helhetstänkande och försök att få Dina affärer att bli win-win-business; det som är bra för Dina kunder blir i förlängningen bra också för Dig.
Själv ska jag glädjas åt vårsolen och mina crocus vemus och avnjuta en middag med potatis, gräddsås, inlagd gurka och massor av köttbullar; de var ju så enormt billiga att man verkligen kan unna sig ett skrovmål, eller hur …
Lars Knapasjö
