foto; Solveig Klug, Högskolan i Borås Ny metod kan minska utsläppen
Färgning av textilier har en stor negativ miljöpåverkan, men nu har man hittat en ny metod som bryter ner färgämnena och renar utsläppsvattnet. Vid Högskolan i Borås har man sökt lösningar, för att kunna dämpa den negativa miljöpåverkan som textilindustrin dras med.
De mest effektiva processerna vid färgning av textilier idag, kräver stora mängder vatten, energi och kemikalier som påverkar naturen. Detta vill man motverka genom att använda enzymer, som bryter ner färgämnen och andra kemikalier.
I de konventionella metoderna sker nedbrytningsprocessen med hjälp av syror eller oxiderande lösningar vid hög temperatur och under lång tid.
Ekologiskt snäll metod
Doktoranden May Kahoush har i sitt forskningsprojekt, riktat in sig på metoder som bidrar till att utsläppsvattnet kan renas på ett miljövänligt sätt.
– I färgningsprocessen spolas överskottet av färgämnen och kemikalier ut med vattnet, vilket orsakar stor skada på miljön. Mitt mål är att utveckla en ekologiskt snäll metod, för att rena vattnet innan det släpps ut, säger May Kahoush.
Här har hon undersökt tre olika metoder, vilka samtliga öppnar för en lösning till förmån för både miljön och textilindustrin, genom att vatten- och energiåtgången samt utsläppen av farliga kemikalier går att minska radikalt. Utmaningen har varit att fästa enzymerna på ett lämpligt material.
– Vi har använt filtade textilier av kolfiber, ett vanligt material som används i många olika sammanhang, och på dessa kan enzymerna fästa och hjälpa till att bryta ner färgämnets molekyler, säger May Kahoush.
– Kolfibertextilen är ett lättviktigt, poröst och lättformat material som står emot korrosion, som kan användas som alternativ till dyra, styva metaller. Kolfiber har därtill bra elektriskt ledande egenskaper vilket är en förutsättning för att få önskade egenskaper vid elektrokemiska tillämpningar, berättar hon.
Kolfibertextil stöter dock bort vatten. May Kahoush vill att materialet ska dra åt sig vatten, vilket är en förutsättning för att enzymerna ska kunna fästa på det. Det måste alltså till en förbehandling av materialet.
foto; Solveig Klug, Högskolan i Borås
På tre olika sätt
Till den ena metoden använde hon ett ämne från blomman gardenia, som får enzymerna att fästa direkt på kolfibermaterialets yta. Till den andra metoden använde hon ett slags miljövänlig beläggning för att fästa enzymerna och i den tredje metoden behandling med kall plasma.
De två första metoderna kväver små mängder vatten, medan metoden med plasma varken kräver vatten, kemikalier och har en låg energiförbrukning.
