Mannen, tidningen och branschen

För 18 år sedan, i slutet av augusti 2001, intervjuade jag honom för första gången. Vi hade känt varandra i drygt 15 år, men det var först nu som jag blev involverad i hans tidning; Screenmarknaden – nordisk branschtidning för serigrafi- och skyltbranscherna, som det stod på utgivningsbeviset från PRV; Patent- och Registreringsverket.

Text/foto – Lars Knapasjö

Det hade bara gått ett halvår sedan hans far, Per Olov – PeO – Dahlin, gått bort efter en tids sjukdom. Under många år var de ett sammansvetsat arbetsteam med många projekt och dagliga kontakter. Förlusten blev ett hårt slag för Lars Dahlin och saknaden var stor.

Från fest till posters till screen
Att Lars Dahlin skulle bli ett aktat och legendariskt namn inom den grafiska branschen var det nog ingen som trodde i hans ungdom. Under studentåren drev han bl a en biograf och arrangerade dans i biolokalen. Han blev också känd som den första som bröt mot den tidens helgdagsförbud och ordnade en dans på självaste juldagen, men som han själv sa; det var ju en glädjens dag, så varför skulle man inte få dansa?
På den tiden var han själv övertygad om att han skulle ägna sig åt nöjesbranschen eller något medialt.

– Dessutom importerade jag och sålde posters och pop-affischer. Det blev min inkörsport till screenbranschen, eftersom de i stort sett enbart producerades med hjälp av screentryck, berättar Lars Dahlin.
– Det här medförde att jag titt som tätt besökte olika mässor, där screen och andra grafiska tekniker presenterades.

År 1970 startade han Atlas Screen, som är en bifirma under LD Marknadsassistans AB. Nu var ambitionen att föra in modern, industriell screentrycksteknik till branschen i Sverige. Den första agenturen var en avancerad screenmaskin från en engelsk tillverkare. Det lilla företaget blev också distributör för den amerikanska tillverkaren Advance Screen Supply Company och engelska FAB Print.

I en hörna på Drupa
Det stora genombrottet kom i samband med att Lars Dahlin besökte Drupa, den stora grafiska branschmässan i Düsseldorf i Tyskland.

– Undanskymt i ett litet hörn i en av mässhallarna såg jag en representant för det amerikanska familjeföretaget Advance och bredvid honom låg en hög med företagets 200-sidiga katalog, förklarar Lars Dahlin.
– Uppenbart tillverkade de allt inom screen och jag blev enormt fascinerad och där började resan.

Det ena gav det andra och snart hade Lars Dahlin rest över till USA och träffat ägarna. Man enades om att Atlas skulle börja importera Advance-maskiner och sälja dem på den svenska marknaden. Dessutom blev Lars en förtrogen kollega till ledningen och kunde med sina kunskaper och kontakter hjälpa dem på olika europeiska marknaden, framförallt England och Frankrike.

En tidning kommer till
Med åren växte den kommersiella verksamheten och det fanns ett behov av mer information till allt fler. Man ska komma ihåg att det här var 20-25 år före det att internet blev en publik företeelse.
År 1977 började Atlas ge ut ett reklamblad, där man slog ett slag för sitt sortiment, men också för screentekniken generellt. Det lilla reklambladet utvidgades vad gällde både omfång och innehåll.

– Min far, PeO, hade gått i pension och eftersom han tidigare varit journalist; ledarskribent på Sundsvallstidning, välkänd travreporter och dessutom en skicklig pressofficer i det militära, ville han hjälpa till och kunna fullfölja sina journalistdrömmar.
– 1988 ansökte vi och fick utgivningsbevis för Screenmarknaden, som gavs ut som gratistidning i en upplaga på ca 1 500 ex och med 30-talet sidor.

Allteftersom vände sig tidningen till allt fler målgrupper inom den grafiska sektorn; från vanliga tryckeri till gravyr, grafiska fotografer, skylttillverkare m fl.

Hans Lindblom tillträdde som chefredaktör, med PeO Dahlin som ansvarig utgivare. Ambitionen var att tillföra branschen och läsarna nyheter och kunskap om nya och kreativa innovationer, tekniker och produkter.

Screenmarknaden blev en aktad och uppskattad publikation, som också lockade till sig många och viktiga annonsörer. Åren gick och 2001 sa Hans Lindblom upp sig, för att starta en egen liknande tidning; Nordic Sign & Display, som gavs ut ända till år 2008.

Nyskapande innovationer
Det är nu, 2001, som undertecknad, Lars Knapasjö, tillträder som ansvarig utgivare och Susanne Kilje som chefredaktör. Ett uppdrag som strax övertas av Ulf Berggren till dess att han år 2006 utses till chefredaktör för den betydligt större tidning; Grafiskt Forum. Då övertar ansvarige utgivaren jobbet som chefredaktör och 2004 köpte han också tidningen, som numera drivs i P&K Media AB.

Lite avslutande kuriosa kring tidningen är att dess omslag under många år faktiskt screentryckts manuellt, för att bl a visa teknikens oändliga möjligheter.

– Det är riktigt. Det var Peter Christensson på Alpisten i Jönköping som hjälpt till med ett proffsigt screentryck på omslagen, minns Lars Dahlin.
– Det som genom åren och allt sedan början, fascinerat och fängslat mig är screentryckets fantastiska användningsområden och även generellt hur trycktekniker kan användas i produktion, konst, kultur, information och kommunikation; i stort som i smått.

Lars Dahlin berättar om en episod när man fick ett uppdrag från en tillverkare av bilrutor. Frågan var om man kunde klistra in rutorna istället för att borra fast dem. Problemet var bara att solen så småningom löste upp limmet man använde

– Med vår och Advance unika kunskap om screentekniken och UV-färgtekniken kunde vi ta fram en metod som förhindrade detta och felprocenten sjönk från 25% till 5%, säger Lars Dahlin.
– Advance var det klart största företaget inom screentillverkning, med över 800 medarbetare och ett sortiment som täckte allt.

Från klotter till manschetter
Ett annat uppdrag handlade om att förebygga klotter i offentliga miljöer. Det kom från ett företag som tillverkade okrossbara plexiglasskivor. De gick alltså inte sönder, men de blev väldigt populära för klottrare och graffitimålare.

– Vi utvecklade då en produkt som gjorde det helt omöjligt för färgen att få fäste och på så sätt minskade skadegörelsen helt, förklarar Lars Dahlin.
– Ett annat problem uppstod istället; nu kunde företaget varken få fast sin logotype eller sitt märke på plexiglasskivan, så vi fick utveckla ytterligare en produkt som klarade även det; att få fäste där det inte går att få fäste.

– Den här produkten kom också till användning på bl a sjukhusutrustning. För när man autoklaverar och steriliserar utrustningen, är temperaturen så hög att märkningen på t ex blodtrycksmanschetter försvinner.
– Även här kunde vår nya produkt lösa problemet.

Det ska sägas, att autoklav är en form av tryckkokare där kemikalier, plast, textilier, glas och metallvaror kan steriliseras. Autoklaver används bl a i biologiska laboratorier och inom sjukvård samt tandvård. Autoklaven uppfanns år 1879 av den franske mikrobiologen Charles Chamberland.

Inte vilka papper som helst
Med åren har Atlas Screen ändrat inriktning från screen till digitala tryckmetoder och principen är att man bara säljer maskiner som en person kan bära själv utan problem. Dessutom säljer man papper och inte vilka papper som helst.

Tillsammans med andra aktörer i branschen har man utvecklat olika typer av papper bl a för sedlar, aktiebrev och värdepapper, där det är viktigt med en speciell unicitet för att eliminera riskerna för förfalskning. Under några år var Atlas en leverantör till Tumba Pappersbruk i Botkyrka kommun, strax söder om Stockholm, av screenfärg och tilltrycksfärg för värdepapper.
Pappersbruket var sedan år 1755 producent av papper för sedlar och värdepapper och var därmed världens äldsta i sitt slag. Sveriges Riksbank var under många år ägare till Tumba bruk. År 2001 ändrades ägarförhållandet då amerikanska Crane AB tog över driften och våren 2018 beslutade man att lägga ner verksamheten och flytta tillverkningen till Malta.

Bland raklar och ramar
Centralt i screentrycket är raklar och ramar. Tekniken handlar om att färgen släpps igenom på de delar av duken som exponerats, medan den inte tränger igenom de oexponerade delarna av duken. Dukarna är fastspänd i ramar. Tidigare var det ett drygt arbete att tvätta ramarna och manuellt preparera dem inför nästa exponering.

– Vi sneglade på den industriella tillverkningen av offsetplåtar och kunde ta fram färdigpreparerade screenramar på ett industriellt sätt, säger Lars Dahlin.
– På den tiden bodde vi i Tällberg och jag hittade en perfekt fabrikslokal i Leksand. De här ramarna säljs fortfarande än idag.

Redan för 18 år sedan tyckte Lars Dahlin att de tre, fyra senaste decennierna varit fantastiska när det gäller screentrycket; från hantverksmässig produktion till industriell massframställning. Då – liksom nu – berättade han inlevelsefullt om teknikens utveckling och vad det betytt och betyder för kunderna och deras möjligheter till lönsamma affärer.

Alltid en limerick
Förra året firade Screen&Marknaden, som sedan 15 år tillbaka har ett &-tecken i namnet, 30-årsjubileum utan någon större pompa eller ståt; sådant fanns det bara inte tid för på redaktionen.
Annat var det på PeO Dahlins tid. I varje nummer av tidningen publicerade han en limerick med anknytning till screentrycket. När Screenmarknaden firade sitt 10-årsjubileum tog man fram ett häfte med PeOs Limerickar; det var tider det.

Precis som sin son, var PeO Dahlin en handlingarnas man. Lars Dahlin var ofta tvungen att agera tolk och översättare mellan amerikanska och brittiska tillverkare av olika screenprodukter, för att de helt enkelt inte förstod varandra; ett fackord hade inte samma betydelse i det amerikanska språket som det brittiska.
Då sätter sig journalisten och den fd pressofficeren PeO Dahlin ner och skriver ett screentryckarlexikon som i originalmanus är på mer än 150 A4-sidor. Hela det här lexikonet finns på en cd-skiva för den som är intresserade.

En skyltdirektör ifrån Skagen
I en konstnärsdam blev betagen
Han ville se hennes verk
Så hon lyfte sin särk,
Ty motivet var målat på magen

Bättre än så här, med en äkta PeO-limerick, kan vi väl inte avrunda den här artikeln. Det skulle i så fall vara att berätta vad en limerick är. En limerick är en särskild form av skämtvers som uppkallats efter staden Limerick på Irland. En limerick ska ha fem rader och rimschemat A A B B A.

Första raden kan sluta med ett geografiskt namn och innehållet bör vara ekivokt, lite småfräckt, zeugmatiskt och innehålla en oväntad knorr. Antalet stavelser är inte givet, men den första, andra och femte raden har vanlige åtta till tio, medan den tredje och fjärde har fem eller sex stavelser.
Raderna 1, 2 och 5 ska dock ha tre betonade stavelser och de övriga raderna två. Svårare än så är det inte att skriva en egen limerick.