Låt mig få tända ett ljus …
Idag är det första advent och här hemma, liksom i åtskilliga tusentals andra hem, har man tänt ett ljus; det första i en adventsljusstake med fyra ljus. Advent kommer av det latinska uttrycket; adventus Domini, som betyder Herrens ankomst. Det är förstås Jesus ankomst på juldagen som man väntar på.
Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fasteperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul.
Julen andas gemenskap, solidaritet, empati och kärlek. Det året som gått har kanske inte fullt ut präglats av just de här egenskaperna. Det har istället varit hårt och tufft; det har varit mer oro och rädsla, än trygghet och framåtanda.
Donald Trump blir USAs nästa president och vad det kommer att medföra tvistar redan de lärde. Frankrike står inför ett strategiskt presidentval och den politiska utvecklingen i Tyskland är också enormt intressant.
Allt sker så fort och så oväntat. Det är lite svårt att hänga med, att förstå vad som egentligen händer. Merparten av massmedia hänger heller inte med i svängarna, vilket gör oss än mer oroliga; om inte pressen har koll på läget, vem kollar då att det går rätt till?
Så läste jag en fantastisk artikel i SvD av Andreas Cervenka, där han uppmanade alla företag att ta sitt självklara ansvar för samhällsutvecklingen. Skanna QR-koden så kan du läsa hela hans artikel, men i ett koncentrat skrev han att;
1) Investera mer, 2) Betala skatt, 3) Anställ personal, 4) Sluta fiffla och till sist 5) Sänk vinstkraven.
Läs hela artikeln och inse att vi inte kommer framåt om inte vi själva tar ansvar för utvecklingen och styr den åt rätt håll. Vi har allt att vinna på att agera; inte bara passivt notera.
Nu kan det vara svårt att veta hur man ska agera. Vi ser att regeringen faller på punkt efter punkt; från regionindelning till utökade krav på företag som vill medverka i en upphandling.
Förresten är hela LOU (lagen om offentlig upphandling) numera bara ett stort skämt och en nationalekonomisk katastrof; syftet att lägsta pris vinner, leder bara till att det upphandlas mer och mer undermåliga produkter eller skräp på ren bonnsvenska.
Vad tror vi då om 2017? Den frågan är fylld av dynamit och svartkrut. Aldrig har väl utvecklingen på alla fronter gått så fort och aldrig har väl osäkerheten och oron för framtiden varit större än nu.
När mörkret både faktiskt och själsligt sänker sig, så är det guld att hitta något som höjer temperaturen och optimerar glädjen. För min del blev det en föreställning av La Cage aux Folles på Östgötateatern i Norrköping. Det är en musikal som fokuserar på kärlek och allas lika värde, på gemenskap och solidaritet. På att det finns en win-win-situation för alla människor. Där vi alla blir segrare.
Det finns mycket som väntar bakom hörnet; har det gott. Tack för 2016 och välkommen till ett helt underbart 2017.
God Jul och Gott Nytt År!
Lars Knapasjö
chefred/ansvarig utgivare
