Hur gick det för branschen, som inte finns

För några år sedan skrev jag en debattartikel om profilbranschen, som hette Branschen som inte finns. Då är frågan, hur gick det sedan? Artikeln i sig väckte viss uppmärksamhet och publicerades i några dagstidningar.

Den gav ringar på vattnet. Man kommer inte längre ihåg att det var artikeln som skapade ringarna, men jag är övertygad om att utan den, hade SBPR aldrig blivit inbjuden att tycka till om lagförslaget om ny mutlagstiftning, eller blivit kontaktade och invald i UMA:s (Universla Media Alliansen) förhandlingsgrupp mot CopySwede eller intagen i IMM:s (Institutet Mot Mutor) innersta krets mm.

Den som minns artikeln kommer säkert ihåg att frågan som jag tog upp var om en SNI-kod för branschen. Där måste jag erkänna att vi inte kommit särskilt långt. En egen SNI-kod finns fortfarande med på agendan. Utan att gå in på allt för mycket teknikaliteter ska jag försöka förklara varför det är så svårt att nå framgång i frågan.

SNI -koden, som sätts när varan kommer till gränsen, ombesörjs av Tullverket. Det
finns ingen kod, som gör att man kan skilja en jacka som ska säljas i butik, från en som blir ett profilplagg. Detsamma gäller pennan eller gratängformen. Jag kan ge fler exempel men ni förstår vad jag menar ändå.

För att komma tillrätta med vårt problem måste man i så fall skrota hela SNI-kod- systemet, så som det ser ut i dag och göra om eller ett helt nytt. Fast SNI-systemet är anpassat för övriga EU. Ni ser problemet och man gör inte om detta på eftermiddag.

Vi måste alltså skapa vår egen statistik, vilket i teorin inte är så svårt, men i praktiken tycks vara ett gigantiskt problem. SBPR hakade på EPPAs inrapporteringssystem för alla EPPA-medlemmar i Europa, för att få bra statistik.

På första utskicket vi gjorde till 200 SBPR-medlemmar svarade ca 75. Det ska sägas att alla uppgifter gick till Universitetet i Köln, som hanterade allt material konfidentiellt. Det vi fick tillbaka var bara torra fakta, värdefull sådan.
På andra utskicket fick vi ca 25 svar och på tredje 5 svar. Då kastade universitetet ut Sverige från statistiken med motiveringen; om inte Sverige vill bidra med material ska de inte heller ha någon statistik. För dem som driver verksamhet i profilbranschen och ska ta beslut på både kort och lång sikt, måste statistik vara ett värdefullt instrument.

Vi ska göra ett nytt försök att få fram någon form av statistik, men det kräver att branschens aktörer hjälper till. Det blir ingen bra statistik om det är för få som hjälper till.
Om jag tillåter mig spekulera om hur branschen ser ut på lite längre sikt, så tror jag att det kommer att ske stora förändringar i ÅF-ledet och till viss del i leverantörsledet. Det kommer att finnas ÅF, som de ser ut idag, men vi kommer att få se ytterligare en typ av ÅF. Jag tittade på ett bolag, en ÅF år 2010, som då bara fanns på pappret, men i dag, tre år senare, omsätter 18 miljoner och tjänar 2 miljoner efter finansnetto. De finns bara på nätet.

Jag tror vi får se fler ÅF av den typen i framtiden. Därför att inköparna ändras
också. De kommer inte att söka efter profilåterförsäljare på nätet, de söker efter varan de ska ha och gör affären direkt på nätet.

Jag säger inte att all handel kommer att ske på nätet. De stora aktörerna, som har en strategi med sin profilering, kommer också i fortsättningen att göra affärer face-to-face. Fast jag tror att det är många som redan i dag behöver fundera på hur deras verksamhet ska se ut i framtiden.

Svaret på frågan; Hur gick det sedan? Jodå, branschen finns och frodas.

Kjell Harbom
Ordförande SBPR